Varit ute med hästarna i ca 2½ h, varav en timme bestod av borstning och pyssel. Mötte Linnea hemmavid och sedan tog vi en lång och härlig ridtur! :) 

Asså Youton har verkligen förändrats jättemycket sedan vi fick hem honom. När han var ny var han osäker och lite rädd för det mesta (troligen för att allt var så nytt), han snubblade typ hela tiden, bestämde han sig för att inte gå längre gjorde han inte det, han blev ganska stirrig när det var nya hästar i närheten och att gå först i skogen var inte att tänka på. 

Nu är han (nästan) coolare än 9 år äldre Fanny, han snubblar kanske-högst två gånger varje ridtur, han går att övertala när han får för sig att han inte vill gå längre (antalet jagvillintegålängre-stunder har även minskat), han står still när vi möter andra hästar och han älskar att gå först i skogen. 

Riktigt glad att vi köpte honom! Kände på mej att jag å han skulle bli kompisar, trots vårt lilla tjafs under provridningen. 

Nu borde man ju lägga upp en bild på den tjocka lilla ponnyn, men har tyvärr ingen nytagen så ni får en bild på en tistelblomma i stället x) 

Godmorgon!! Vaknade vid nio, åt frukost, grannen va här å hämtade kyklingar å jag totalfailade när jag skulle backa ut gräsklippare + släp från maskinhallen. Det är väl vad som hänt hittills idag. 

Redigerar bilder för fullt och håller även på med en liten överraskning. Känns kul att ha nåt å blogga om igen, har ju haft lite bloggtorka innan. 

Är ju förresten inne på lovets sista vecka. Vill utnyttja den på bästa sätt, men kommer nog bara bli att slappa, sitta vid datorn, rida och försöka komma igång med piano- och hornspelningen. 

När börjar ni och vad ska ni göra på lovets sista dagar??

Jag i min flytväst, flätor, solbrillor och med en sjuk bränna på armar och ben (man ser ganska tydligt på armen)

I förrgår samlades min familj och becca å milas familj hos nea å fias familj. Därifrån åkte vi sedan till ett ställe där kanoterna skulle läggas i.

Hann bara paddla en litenliten bit innan det kom en bro och lite strömmar som tvingades oss till ett lyft på några hungra meter. Sedan lade vi i och tänkte "nu är det fritt fram att paddla". Tänk vad fel man kan ha... 

De första två centimetrarna på kartan tog hur lång tid som helst! Låg träd och grenar över ån överallt. I början var det rätt jobbigt, men efter nån timme var reaktionen mer "äsch, det är bara ett träd, tar vi bara lite fart kommer vi nog över utan att fastna" än "hjälp ett träd, varför tog vi inte med en såg?!? Nu kommer vi säkert plurra!!". Var riktigt kul med utmaningar längs vägen, men nåra gånger blev det lite vääääl spännande...

Första "skräckupplevelsen" var på ett strömt och grunt ställe ganska mycket i början (innan man vant sig) där vi självklart gick på grund och kanoten la sig på tvären. Jag skrek och hoppade ur kanoten tillsammans med becca och vi lyckades få loss den och räta upp den medan nea satt i och hjäpte till å styra.

Efter det var det lungt (dvs inga näraplurretupplevelser) och vi hann äta middag och flytta om lite i kanoterna.

Sedan var det fortsatt ganska lungt tills det hängde/låg en stor gren över vattnet... Mila och Fia var först och försökte åka till höger där det var lite plats att komma förbi. Dock började dom komma lite snett och då kommer jag och Nea (som i det läget varken kan styra eller stanna) och ger deras kanot en knuff därbak som får hela kanoten att lägga sig längs med grenen. Min och Neas kanot tyckte väl att det såg kul ut för den la sig brevid. Sen kommer Becca och Jylli i sin kanot och så ligger vi tre kanoter på fel håll och vi inser att vi kommer inte framåt, inte bakåt, inte förbi trädet och vi kommer absolut inte tillbaka.

Jaha. Bara å vänta tills kanoten börjar gunga och ta in vatten. Sedan är det bara att hoppa ur när kanoten snurrar. Ungefär så tänkte jag i det läget. Tur att beccas å milas föräldrar kom och hade lite mer kontroll, la sig vid kanten och drog loss oss en och en XD 

Det tredje och sista lilla äventyret var en riktigt strömt ställe. Med en jättestor gammal stock över. Vi tvingades göra ett lyft, om man nu ska kalla det så. De vuxna paddlade fram och gick i land. Sedan fick vi komma en kanot i taget, paddla in till kanten, hoppa ur och en vuxen ledde kanoten längs kanten, över stocken och ner i vattnet igen, där vi hoppade i. Jag och Nea hade tur. Efter att ha hoppat i gled vi ner för strömmen och ut på ett lugnare ställe. Becca och Jylli körde fast två gånger. Sen hörde vi en smäll och Mila å Fia skrek. Dom hade kört in i en sten.

Tror alla förutom jag å nea hade lite problem att ta sig förbi dendär strömmen med en massa stenar överallt, men alla överlevde utan att bli alltför blöta. ;)

Vi hade i alla fall ett jätteroligt litet äventyr som avlutades i Lekeryd med en glass. Sedan åkte vi och lämnade tillbaka en kanot som inte var vår och vid ca 22 kunde man sedan krypa till sängs, smutsig och med solbrända armar och ben.